Musiken gör allt så mycket roligare och effektivt
Lite kort om mig och mitt sjungande för kaninerna.
Musiken har alltid varit ett viktigt inslag i mitt liv. Det går inte en dag, utan att det spelas musik i högtalarna hemma, i bilen eller som väldigt ofta i hörlurarna. Och så klart tycker jag själv att jag har den absolut bästa musiksmaken!
Har sedan långt tillbaka upptäckt att musiken gör allt som är mindre roligt, roligare. Om jag har en mindre bra dag, så får musiken mig att må bättre. Motion med stavgång går snabbare – i takt med musiken.
Vad tycker kaninerna om mitt sjungande?
Ja, det kan man verkligen fråga sig. Tycker dom något egentligen? Ja, jag tror verkligen det. Jag har ju väldigt svårt att inte sjunga under tiden som jag tar in och ut dom till de olika hagarna när musiken spelas i hörlurarna. Det sjungs under städtillfällena, kloklippningen, pälsvård och när vi helt enkelt bara är. (Självklart blir det prat också däremellan).
Gäster som vår egna kaniner får ta del av min ljuva stämma. Och det intressanta är att ingen verkar reagerar negativt än på detta, vilket är ett bra tecken. Oftast är det också lugna låtar och jag tänker ju på ljudvolymen. Är medveten om allt och är alltid observant på kaninernas reaktioner genom deras beteende.
Det som jag tror också är bra för de små och då framför allt våra egna som hör mig dagligen är att få höra hur min röst omvandlas från pratrösten till en sjungande röst.
Vad sjungandet gör med kaninen
Ja, det jag har upptäckt i responsen av kaninerna som hör mig sjunga är nån form av ett lugn. Det finns inget mysigare tycker jag än att ha den lilla sötnosen i famnen, verkligen krama om den (för de som såklart gillar det) och samtidigt sjunga för den lilla och samtidigt gunga i en lätt vaggande rörelse. Och det är verkligen då det är bara vi två – kaninen och jag – pensionatsvärdinnan och uppfödaren Joei.
Kaninen som njöt till fullo
Förra året när vi fick våra tre kaninkullar (Texas- New York- och California kullarna) Så var det speciellt en liten herre av rasen sachsengold – (Mr. Los Angeles) men som var så härlig att sjunga för när han bara var drygt en-två månader gammal. Han var ju i den storleken så jag kunde hålla honom liggandes på sidan i mina händer, vilket han älskade att ligga och det fantastiska med honom det var att han hamnade mer mindre i trans där jag står med honom i famnen, sjungandes, vaggande och emellanåt med pussar på hans ljuvliga lilla huvud. Så där kunde jag stå med honom i flera minuter eftersom jag såg hur han njöt och i stort sett verkligen somnade där vi var tillsammans – han med sin enorma söthet och charm och jag med min sång – musikens magiska kraft.
Det här är något som alla kaniner hos oss få vara med om. Och de som föds här får växa upp med den sjungande uppfödaren. Detta då musiken är en stor del av mitt liv och jag vet dess inverkan den verkligen har på människor och djur. Och helt enkelt… jag kan inte låta blir att sjunga med!
”Det Bästa till De Bästa”